ponnyochryttare.se

Den lilla tjejen med det stora hjärtat!

Hösten år 2006 åkte vi till v-ö för att lämna tillbaka våran ponny (och hitta en ny) vi hade innan rose, hon blev utdömd men vi hyrde alltså henne därifrån, men hon har nu fått 2 föl och har ett jätte bra liv.
När vi kom dit så lämnade vi så klart av lilla vivvi som vi kallade henne och sa hej då till den lilla dock ponin :'/
Sen gick vi in i stallet och jag kommer verkligen ihåg hur jag bara såg henne som en ängel typ, stackarn stog i en skitig spilta, lortig, hårig och ovälvårdad men ändå var det något.
Haha den lilla galna ponnyn som älskade att springa det snabbaste hon kunde, eller ah hon kunde ju inget annat för hon hade inte en muskel. Hon kunde inte gå på volt i varken trav eller gallop hon kunde inte fatta gallop och haha hon var inte hoppad kan man säga, det kommer jag verkligen ihåg jag skulle "hoppa" över en markbom och herre jävlar vilken fart den lilla tjejen fick vi far runt några varv i full kariär men ah efter några varv fick jag ju stopp. Samtidgt som jag var livrädd kände jag mig ändå trygg o lycklig :') och ja de var självklart denna galna lilla prinssesan som fick följa med hem!
Jag kommer ihåg den kvällen som igår, när vi väl var hemma efter ca 4 timmars bilfärd så stod jag och borsta på henne i säkert 1,5 timma och hon hade som små lösa skinnbitar över helakroppen.
Men vi satte igång med dressyr träningar med en gång och hon lärde sig faktiskt ganska fort, men det var sån hon var alltid nyfiken och ville lära sig nya grejer och denna ponnyn var totalt orädd kunde göra vad som helst med henne. Men denna vintern/våren gick framåt med glädje tills vi släppte henne på bete då blev hon halt ://vi åkte till vetrinären med henne och dem sa att vi skulle låta henne vila på betet i ca 4 veckor, men de blev inte bättre och efter sommarn kom vetrinären fram till att hon hade fång. så vi kom la igång igen till september där någon gång och ja då rullade allt på vi hoppade lite clear rounder o sånt de gick fint, Detta var på hösten.
Sen kom den kalla vintern och hon gick ner jätte mycket i vikt och blev undernäd, och vi fick såndär foder specialist som kollade ut att alla foder värden stämde och så, och de gjorde dem så vi kunde inget annat göra tills vi märkte att hon hade mask.. Sen var hon även överdrivet pigg denna vintern, vet nog inte en ändå hoppträning  som jag inte grät på asså det var så hemskt hon gick i 120 km/h och i det lilla ridhuset kunde det inte bli värre, asså jag brukar aldrig vara rädd när jag rider men då var jag verkligen de, inte att hon skulle tvär stanna på ett hinder för det gjorde hon ALDRIG utan att hon skulle gå omkull eller faktiskt hoppa in i väggen.
Men våren kom masken var borta och hon började komma tillbaka i form igen och lugnade ner sig.
Vi debuterade våran första tävling på alejenny lund och då fick vi 4 fel (ett ner) men jag var så glad för jag hade aldrig ridit på henne när hon var så lugn o fin.
Våren/sommarn rullade vidare med träningar och tävlingar men inget bete för den stackars lilla ponnyn..
sen kom hösten eller i slutet av augusti var det och mitt sista ridpass på henne :'/ jag kommer verkligen ihåg de för jag har en sån "känsla" för att känna om hästen går rent eller inte och ja jag kände ju det tydligt så red hem till mamma (vi bor precis brevid ett stall där hade vi hästarna förut men det är sån dålig stämning där så flyttade därför till nääs) och bad henne komma o kolla och mycket riktigt haltade den lilla tjejen...
Så då blev det att åka till vetrinären. Och så höll det på hela hösten utan någon förbättring utan bara behandlingar ehfter behandlingar så jaa efter att hon kostat på kliniken upp mot 100 000 hade dem inte råd att fortsätta hoppas eftersom det aldrig blev bättre så bestämde dem sig för att vi fick ta bort henne..
The day, Ja denna dagen kommer jag oxå ihåg hur mycket som helst fy fan.. Jag kom hem från skolan och ringde direkt  till mamma och frågade hur det hade gått och det ändå hon sa var " inte bra" och sen blev hon tyst och jag frågade igen men vadå ? lix vad händer nu "hon ska avlivas.." sen började både jag och mamma stört gråta och jag ringde självklart upp mina 2 bästa vänner och sa vad som hade hänt och sen sprang jag bara allt vad jag hade till stallet och rusade in i boxen kramade henne runt halsen och viskade henne i örat "säg att jag drömmer, säg att allt kommer bli bra igen".
3 veckor efter beskedet satt jag i boxen en sista gång, jag låg på golvet brevid henne och grät och skrek och ville inte gå därifrån men efter 3 timmar så fick mamma dra ut mig och fy de var det hemskaste jag vart med om i hela mitt liv att bli utragen från den jag älskade mest som visste allt om mig som alltid fanns där min bästaste bästa vän och veta att jag aldrig mer skulle få se henne det var för sista gången i mitt liv jag såg världens finaste tjej</3
1999-27 november 2008, tack för tiden du var mitt allt.
förlåt för att jag lät dig gå, mitt livs misstag, jag kommer aldrig förlåta mig själv
FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT! :'((((
Ni kommer aldrig förstå vad denna ponnyn betyder för mig, aldrig är det någon som kommer få denna hemska känslan.
Om man inte vart med om det själv kan man inte ens förstå hälften av hur jobbigt det är...
JAG SAKNAR DIG MIN PRINSESSA, inte en dag utan att jag tänker på dig..<3


Vår 2007


sommar 2008


Veckan innan hon avlivades.<3

(bilderna e klickbara)