ponnyochryttare.se

Igår var en sån sjukt jobbig dag för mig allting gick bara sakta men säkert utför och sen på kvällen fick jag ett bryt, av all turbolens runt Ragge.
Tror jag har gått och hållt inne allt under denna tiden så igår kom allting det gick inte och hejda utan jag fick näst intill panik och ångest. Jag vet att jag som människa är välldigt bra på att inte stressa upp mig och lägga saker åt sidan och inte ta åt mig av onödiga kommentarer men någonstans långt bak kommer dem in och ligger och gnager, ni tror att jag är riktigt hårdhudad och det är jag men efter allt detta så är jag helt slut - Orken och kämpen är helt slut och det finns ingen stans att hämta ny kraft nu.
Efter all denna eviga kämpan sen augusti förra året börjar ta sin rätt.
Så igår fick jag ett rejält pepptalk av min kära mamma som har hjälpt mig något så otroligt mycket under denna tiden, det är ren sanning att utan henne skulle detta aldrig gått!
Och ett stort tack till alla underbara ni - era snälla kommentarer gör mig verkligen glad.
Men nu kan jag inte jag får inte ge upp för snart är vi i mål och det var som min pappa sa igår med
"Lisa ger du upp nu så är det som att ge upp när du ser mållinjen på vasaloppet, att du bara hoppar av några meter innan. Är det verkligen värt det då när du har kämpat egenom allt det här ?"
Det fick mig faktiskt att inse att det är inte långt kvar nu så jag måste orka, jag måste klara av detta nu för annars är allt slit för gäves och det är inte heller rättvist mot Ragge för han har inte valt att bli skadad.

Fick i vilket fall som helst kämpa mig till stallet igår och vi satte upp en aktivitetsbana så han hade andra saker att fokosera på och nya uppgifter hela tiden så han inte blir uttråkad.
Det gick i vilket fall jätte bra och det var nog en lättnad för både mig och Ragge att vi avslutade det posetivt och inte behövde bråka någonting under hela passet.