Varför hoppning?

Vad fick mig att fastna för hoppningen?
Hoppning har alltid varit en självklarhet för mig. Men vad var det egentligen som fick mig att fastna? Var det personerna som jag umgicks med? Var det att vara över ett hindet tillsammans med en häst?
Jag kan inte säga att jag till 100% vet varför. Och det behöver jag inte heller veta. För mig är hoppning inte att flänga runt en bana och vinna. Det som jag tycker är intressant med hoppning är kontrollen som ryttaren har över hästen och hur mycket man egentligen påverkar. Hur man som ryttare bygger hästen muskler och kondition för att klara av att hoppa en bana i balans och med god teknik.
Från första början var det nog mest som en rolig grej men sedan blev det mer allvar. När man börjar tävla är man fast. Man kommer in i hoppkretsarna, man får ett hoppöga och man köper hopphästar. Idag finns det ingen tanke hos mig att byta inriktning, jag trivs med det jag håller på med och att idag få vara med att utbilda en toppen hoppponny är ju helt otroligt. Det är ju detta jag vill hålla på med!

Hoppningen har allt jag söker.

• Man blir inte utråkad, det är nya banor varje tävling med nya svårigheter som man kanske inte haft chansen att träna på hemma.
• Det är här det snyggaste hästarna finns, speciellt de som är helt sjukt välridna på marken, man dör ju bara så fort man ser topphästarna galoppera runt innan start. Så lydiga att det är sanslöst!
• Det är även i hoppningen spänningen finns, läktaren på skandi när roffe rider mot sista hindret?! Jag menar hur spännande är det när Jan Brink rider sista rörelsen..? (okej gymkana är rätt spännande oxå!)

• Hjärtat hos hästen visas tydligast i hoppningen. Komma fel in i en kombination och bli räddad ut av hästen är ju bara ett exempel..
• De roligaste tävlingarna, hoppfolket är de bäst folket ^^
• Och så får vi såklart inte glömma att vi har den absolut snyggaste utrustningen med den största valbarheten!

Detta är några av de få saker som får mig att hålla kvar vid hoppningen. I'm stuck.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag kan hålla med dig till viss del.

MEN, jag anser inte att det är här hjärtat tydligare syns, när du kommer fel in i en kombination och hästen räddar dig. För mig ser jagd et bara som att hästen gör sitt bästa för att undvika att bli skadad själv, jag tror inte direkt att hästen tänker: "Oj, det gör nog ont men jag prövar iallafall.." Den vill rädda sig själv, ingen vill bli skadad och få ont i onödan. Så jag tror det handlar om instinkten hos hästen själv. :)

2011-05-23 @ 20:47:21
Postat av: Vilma

De snyggaste och mest musklade hästarna är väl ändå dressyrhästarna. Jämför bara Totilas och Flippan ...



Och dom lydigaste hästarna är ju faktist oxå dressyrhästarna. Dressyrhästarna går från en ökad galopp till en perfekt halt på mindre än 3 sek och man ser inte ens att ryttarna gör något. Hoppryttarna (iaf ca 95% av dom) syns det ju när dom försöker sakta av.



Och jag säger inte det här för att jag är dressyrryttare. Tvärt om. Jag är en riktig hoppryttare,:D men tycker du har fel. Dressyrhästarna är ju faktist såååååå mycket lydigare ... ;)

2011-05-23 @ 21:18:15
Postat av: Heidi

• Hjärtat hos hästen visas tydligast i hoppningen. Komma fel in i en kombination och bli räddad ut av hästen är ju bara ett exempel..



Alltså tänk bara dressyrhästarna som räddar ryttarna ur en skänkelvikning!!!! mycket mer modigt av en häst... eller tänk och komma fel in i en längning!!!! livsfarligt!!!

2011-05-23 @ 21:42:16
URL: http://lmochhb.blogg.se/
Postat av: Heidi

asså jag menade inget illa med min kommenatar, jag va ju oseriös... jag håller med dig till 110%...

hopphästar är mycket bättre och finare och lydigare än töntiga dressyrhästar. Jag menar hur svårt kan det vara med pirutter och sånt trams :D hahhaha



hoppning är bäst

2011-05-23 @ 22:48:20
URL: http://lmochhb.blogg.se/
Postat av: Anonym

http://www.youtube.com/watch?v=FjUzb0ntK0Q&feature=player_embedded



2011-05-24 @ 18:05:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0