ponnyochryttare.se

Tänkte berätta om hur det hela startade för mig..
När jag var 4 år så bestämde sig min mormor sig för att jag skulle börja rida, hon tänkte att Partille ridklubb där var det ingen ide.. Speciellt inte efter de dåliga rykten som den klubben har.. Nä istället fick det bli Nääs ridskola!
Jag red där i några år och jag trivdes som fisken i vattnet där uppe på hästryggen. Jag började hjälpa olika privatryttare i stallet med deras ponnyer, bla familjen Kristianssen med deras, Scatman, Twixy och Ajbe. en b-ponny, en c-ponny och en storhäst. Men började med lilla Scatman, och vad kan jag ha vart... 9 år kanske.
Scatman tänker jag på än idag, världens sötaste lilla bponny, en welsh mountain, envis som bara den! Han var bara 5 år när jag började rida honom så han kunde verkligen iingenting

så söt! nu vet jag dock inte vart han är :( Skäcken och fuxen är Twixan och ajbe :D
Jag red även lite andra ponnyer, såsom Romina & Pi - två d-ponnys ägda av familjen Engberg
Zorro - en c-ponny som Cajsa simonson hade ett tag
Bostorps Brasse, en c-ponny som var tävlad msv i hoppning
Dessi - världens sötaste shettis, som dock var väldigt mycket övervxen
Astan - en ponny jag red väldigt mycket åt ridskolan under den tiden som dom försökte få honom såld, tävlade och tränade lite med honom. Han passa verkligen inte in i ridskoleverksamheten och kunde rent av vara farlig för dom små eftersom han är en mästare på att bocka av ryttare när han känner för det. Idag ägs han av världens bästa emma och ylva där han har det suuuupeeeer bra :D
Frodi - En islandshäst som jag hjälpte till med, dock inte så länge, knappt ett halvår.
Otilia och Russin -  två russ, dom var inridna och inte så mycket mer.. haha, kunde verkligen INGENTING, gick knappt att svänga.

Russin på bild!

Men mitt där i allt så ville jag ändå ha någonting eget, jag hade börjat tröttna på att rida andras hästar. Med någon egen häst fick jag inte, ist lånade vi hem en liten ponny frå ett försäljnings/uthyrningstall. Luci hette hon, en 11 årig Tysk ridponny, ca 139 i mkh. Men tyvärr så blev hon illa skadad i hagen andra dagen hos oss och skulle behöva stå inne hela sommaren själv, vilket inte gick. Dels för att hon blev så otroligt orolig av att stå själv i stallet och så rastlös att hon försökte hoppa över boxkanten, det kändes verkligen inte rätt mot henne, så vi lät henne åka tillbaka och fick hem en annan ponny, Petra var hennes namn, också från Tyskland, hon var 138 cm i mkh. Detta var igen lätt dam, HELT SJUKT stoig, så envis och grinig. När hon brunsta så gick det inte ens att rida, det enda hon gjorde var att tjuta eller kissa, haha! Hade henne en period men sen gav jag upp. Kände att jag och denna hästen skulle inte komma så mycket längre tillsammans..


Efter det så började jag rida Astan på allvar, hade honom till och från hela året och sen hela sommaren, var nära på att köpa honom men gjorde inte det med tanke på att jag höll på att växa ur honom. I September efter sommaren så tog vi hem lilla söta rara Alex! Skulle egenligen ha en d-ponny men blev en c-ponny, en liten sådann.. usch.. Ångrar det nu i efterhand för var ju alldeles för stor egentligen, inte för tung men för lång :O Men vem skulle inte falla för den lilla krabaten :)

KÄndes som han gick från noll till hundra, han hade knappt gjort något i sitt liv när han kom till mig, trots att han var född 1996.. Han utvecklades otroligt mycket och jag har haft väldigt många fina stunder med honom. Han gjorde allt för mig, ställde upp till max, han var så snäll och han skulle aldrig kunna göra något elakt mot någon eller någon annan häst, han var en riktig ängel. Ibland så kanske han protesterade lite men då var de ara att vara lite hård mot han så var det som att han sa, jaja okej mamma. Så gjorde han det man bad om. Kommer aldrig glömma våran sista tävling tillsammans, i maj i Herrljunga, Allt gick kockrent i sista klassen, en LB var det. De kändes som att vi flög fram och han lyssnade på varenda liten grej jag bad honom om.
Hade jag inte blivit aaalllldeeeles för lång så hade jag inte lämnat ifrån mig honom! Jag skulle aldrig fått ha två hästar heller , för jag ville ha nått nytt att rida på, något lite större.
Har aldrig gråtit så mycket över en häst som jag gjorde över honom och även idag så kan jag gråta, även fast det var mer än ett årsen han försvann från mig. NU bor han nere i skåne, han går dels på ridskola, tyvärr... Men rids och tävlas  också i hoppning av dom som äger honom, vilket är två små tjejer. Och så vitt jag vet så går han nolla  sina flesta tävlingar. Även fast han inte är räcersnabb så försöker han alltid sitt bästa :D
Lilla lilla Alex.


Nästa häst jag fick var Midskogs Dartanjang, en väldigt svårriden häst, kanske för svår... Jag vet inte riktigt men j vet iaf att vi inte riktigt passade ihop och vi hade även lite otur. Fick hem honom i maj, red han hela sommaren och han blev bättre och finare än vad jag kunnat tänka mig men så en dag så märkte vi att han var riktigt tjock i underläppen, vi åkte till klinik för att kolla vad det var, och det visade sig att han hade fått ettt sticksår i munnen som infekterat sig, han blev ståendes i flera veckor utan att bli riden, han blev väldigt rastlös och nästan lite galen haha :) sen var det dags för igångsättning, han var sjuukt pigg och det enda stället som fanns att rida på var i ridhuset, utomhus var det sper kallt och is upp til knäna. Allt gick bra fram tills den dagen vi skulle hoppa för förstagn på flera veckor. Allt hade gått bra till en början, vi hoppade lite studs m.m. SKulle avsluta med studsen, helt plötsligt så ist för att hoppa som en vanlig häst skulle göra så tar han två studs hinder samtidigt, vi kraschar och gör en kullebytta. Datten fick ett läskigt sår på sitt ena fram, han blev ståendes på klinik en vecka och jag fick en hjärnskakning.
Ni kanske tycker att jag låter helt dum i huvuet och som att jag inte kan rida men om man ser hur han är så förstår man, det var inte många som klarade av honom, alla hängde som vantar i tyglarna och försökte få stopp..
Han var galet het och stark. En jobbig kombination eftersom man inte kunde dra för då blevet bara värrre, han spände sig och bet tag i bettet, sen var han omöjlig att nå, han stängde av allt annat lixom..
Jag fick inte ens vara inne på framhoppningar på tävlingar eftersom han ansågs som en "fara". Kändes sådär när överdommaren kom fram och sa det till oss, men nu i efterhand så förstår jag mycket väl.
Har en film från olyckan, fast tror inte jag vill lägga ut den.. Det ser rätt illa ut och vill inte sprida runt sånt på internet.

Dartanjang var nog den galnaste hästen jag haft :) glömmer aldrig den dagen i augusti då han helt plötsligt utan förvarning hoppar över padock staketet med mig på.. Gick sådär och jag fattar inte riktigt vad han tänkte på, jag han knappt reagera heller.

När våren kom och han hade blivit helt frisk så fick han åka hem till Kalmar igen till Elin, sin ägare. Där red en jätte duktig tjej honom som jag nu glömt av vad hon heter, men dom verkade trivas JÄTTE bra tillsammans, tyvärr  är han såld igen... Hit till GBG typ. 


Nästa ponny jag fick hem var Rivers Pride, en riktigt  häftig ponny tycker jag. Egentligen ingen hoppponny som jag ville ha, men hon kunde hoppa och hade tävlat en del, det fick räcka för mig. Hennes grej var galoppen, hon har mängder av vinster inom galopp, bla nordiska mästerskapen och ett antal SM guld.
Red henne bara under den tiden som hon var till salu, fick chanses att ha henne under April till Augusti tror jag... Nu är hon såld till Norge till några som sysslar med galopp.. Två jätte duktiga tjejer:)
Prider var väll egentligen inte heller den ultimata häst för mig, hon var lite tjurig och väldigt spänd på tävling, ville inte alltid hoppa osv. Men jag fastnade för henne ändå, väldigt sött sto med mycket personlighet. Tävlade lite grann och vår sista tävling i Bollebygd gick väldigt bra för att vara oss.. hehe
Var rätt ledsamt när hon åkte ;/ men jag klarade mig, jag visste ju att hon skulle få det jätte bra hos dom nya ägarna och hon skulle få tävla galopp vilket hon älskade.
Det var helt galet när man red ut flera stycken och man galopperade, om man släppte henne så bara susade hon förbi alla, hon kröp ihop som en liten raket och bara flög iväg, man märkte knappt att hon satte ner sina hovar i marken. Var nästan aldrig rädd när det gick så fort med henne för jag visste ju att hon visste precis vad hon höll på med. Min lilla Prinsessa <3




Vet egentligen inte varför jag aldrig har köpt någon egen ponny.. Kanske för att jag aldrig hittat någon jag verkligen trivts med, eller så har det bara inte blivit så, ska erkänna att jag faktiskt tycker det är roligt att rida olika hästar och byta lite även fast det är sorgligt också..

tror nog inte det är ngn som orkar läsa allt xd men nu är det skrivet iaf :D
Tog typ en och halv timme xd


Här är en bild på de flesta hästar tror jag.. Gjorde detta kollaget för aaas längesen xd

/ Caroline