ponnyochryttare.se

Ponnyochryttare

nattliga tankar

Vad håller jag på med egentligen?
Jag sitter här och skriver för att peppa er läsare till att få ut något av hästarna och komma vidare när den jag egentligen behöver peppa är ingen annan än mig själv. Jag har aldrig tvekat på att det är det här jag vill hålla på med, har aldrig tröttnat på hästarna men endå tycker jag att det är så orättvist ibland. Jag är snart 17 år och har haft egen häst i 9 år men aldrig kommit någon vart förutom med Filip. Det är nog det som jag har lyckats med i tävlingsväg och även där kom det jämt hinder ivägen. Visst det är såklart så det är att ha häst, det är sällan man har ett flyt och när man väl får det så njuter man av det för stunden men blir ändå aldrig helt nöjd.

Jag är en mycket lottad hästägare, det glömmer jag aldrig. Men mitt flyt, vad har det tagit vägen?

Jag satsar verkligen allt jag har. Valt ett gymnasium pga mitt intresse och hästarna.

Lägger alla pengar, all tid och all energi på det som jag verkligen vill hålla på med.

Men jag är trots allt snart 17 år och sitter fortfarande och nöter på ponny även om det var något som var mitt eget val. Jag kommer inte att matcha eliten och det kommer ta så lång tid innan jag kommer att vara igång på stor häst i ens de små klasserna. Det är ju flera år kvar till jag ens är på väg till att bli något. Kanske är 20 år när jag ridit in mig på stor häst? Är det meningen att jag ska vara "på väg" när jag är så gammal? Varför måste tiden gå så fort..

De flesta i min ålder har redan gått över på storhäst och har gjort det en tid, tatt vara på alla junior år.

och jag som inte ens har gjort allt jag hade kunnat och velat göra på ponny pga alla hinder som alltid är ivägen.

Så trött på allt som ALLTID hindar mig, allt slit man lägger ner utan att få betalt?

Jag älskar det jag håller på med men vill att det skall göra någon nytta snart, jag är ju för tusan snart 17!

Jag är rädd för det som kommer hända efter dumle, för jag vet att det då redan kommer att vara för sent.

Sedan har jag en ponny som är helt otrolig, kan knappt fatta att han är min ibland.

Ett otroligt psyke, hinderuppfattning och en kapacitet så det blir över och han är bara 6 år.

Men jag har haft honom i över 8 månader och varit ute på 2 tävlingar pga all otur och alla förhinder som jag trots allt inte kan skylla på någon annan än mig själv.

Jag har aldrig haft dåliga hästar, dom har alltid haft möjligheter till framgångar.

Men var tog mina möjligheter till framgångar vägen?

nä nu får jag sluta att funder och sova.

har hästar på lerberg som ska ut och in imon.

häst på höglanda som ska ut/in, stallet som ska fixas.

hästen som skall hoppas.

ställer alarmet på 07.20 och hoppas på att jag vaknar.

nattinatt, andrea

Allt slit kommer löna sig till slut tror jag ;) Sedan tror jag oxå att det är bra att inte stressa över till stor häst, när du är arton så får du rida stor häst hela livet. =) Kanske borde du sänka kraven litegran? Det är klart att man ska ha mål, men om målen slår in om 3 månader eller om 7 månader gör väl inte så mycket? =) Jo, det kanske det gör eftersom du är 17 år men man får väl tävla det året man fyller 18 med? =)

Det kommer lösa sig jag lovar ! jag vet precis hur du tänker , jag är i samma situation... Jag sålde min sista ponny oktober förra året, och jag fyllde 18 nu i januari och har först nu hittat en stor häst att satsa på.

Men man får tänka så här , vem vann senaste WC hoppningen ? Jo michael Whitaker 63 år :D vi har hela livet framför oss.

Ta din tid med din ponny om du känner att det är en stjärna, det gjorde jag och det känns bra i efterhand. Om man ska komma någon stans som junior får man börja på stör häst typ när man e 14-15. och då missar man ponnytiden som är det roligaste av allt ! Det här blev en lång kommentar ;)