Ligger lågt!
Finns många orsker till att ja ligger lågt just nu men det mesta är ju för att jag inte har en egen häst som jag rider kontinuerligt och att ragge är skadad och just nu bryr jag mig inte ett piss om ni tycker det är jobbigt/störande att jag skriver om hur mycket jag älskar och bryr mig om han och hur jävla jobbigt det är att han inte "funkar".
För när man har ett sånt enormt brinnande intresse som jag har/hade för hästar och när det äntligen börjar lossna och funka så kraschar vi till botten igen, detta får mig faktiskt att börja tvivla "utan motgång kommer ingen framgång" FUCK THAT SHIT, utan just nu känns det verkligen som hästar är inget jag ska hålla på med.. Jag hatar denna känslan som jag går och bär på varje dag, jag vill inte åka till stallet, jag vill inte rida, jag vill inte hålla på med hästar. Det enda jag vill nu är att min finaste prins ska vara frisk så jag kan börja rida igen, spelar ingen roll om någon skulle kommit och erbjudit mig en ponny som hoppar sm jag skulle tackat nej, för det jag brinner för är utvecklingen mellan mig och ragge!
Det finns inget som jag älskar lika mycket som han, och det är ren sanning han är min finaste ägodel min bästa vän han är mitt ALLT. Och alla ni som har/haft vet hur otroligt jobbigt det är, och nu handlar det inte om en kotleds inflamation på 3 månader utan 4-12 månader med bara skritt och jag är ärlig nu det är inte roligt. Men jag vet att jag måste kämpa något otrlogit för jag kommer få tillbaka det när han väl är igång men under tiden kommer det vara så sjukt jobbig för jag har inte en häst för att skritta ut i skogen med varje dag utan för att träna och tävla och komma någon vart, och nej missförstå mig inte nu och tro att jag tar ragge som en tävlings maskin för om det är någon som inte gör det så är det jag. Men det är sanningen.
och snart orkar jag inte längre, asså nej det går inte att sätta sig in i hur jobbigt det är om man inte vart med om det själv.
Det tar emot att säga det, men börjar helt enkelt tappa sugen..
Men jag har lovat dig att jag aldrig ska svika dig och det kommer jag inte heller att göra för jag vet att du är värd att vänta på.
Var bara tvungen att skriva av mig.
sjukt bra skrivet!
Det är nog inte så konstigt att du känner så, jag vet inte alls hur jag hade kännt om min älskade ponny var skadad, det är nog ganska självklart att man mest önskar att sin häst ska bli frisk och tappar sugen för allt annat, man vill ju liksom bara vara med sin häst i slutändan. JAg tror inte heller att jag hade varit så pepp på andra saker i mitt liv om min häst var sjuk, nä, jag skulle bara gå och känna den där oron och ångesten, hjälplösheten som antagligen du har nu. Men han blir frisk, det tror och hoppas jag iaf! =)
Jag förstår att du känner som du känner, och att det är jobbigt.
Men fortsätt kämpa så kommer ni komma igen ska du se!
förstår dig helt och hållet, och det är nog inget du skall hålla inne för någon. jag har en häst som var skadad fram och tillbaka under ett år, och jag visste aldrig hur det skulle bli. tillslut bestämde jag mig för att bara rida dressyr på henne och sen sälja henne, för jag ville inte att hon skulle hoppa, som jag ville, med sitt ben. men nu sitter vi här, en sommar och lite till senare, har hoppat enkelsprång på 130 och startat flefritt lb osv, och hennes ben är finare än NÅGONSIN! så, keep the good work up, kan inget stoppa dig, kommer det att lösa sig! :)
Ge inte upp Lisa!
Jag vet, jag vet verkligen hur det är att ha en skadad ponny, hur man vill sluta men kan inte för att man älskar sin ponny för mycket, älskar ridning för mycket.
Hur satans mörkt att känns just nu, så vänder det, det kommer framgångar, det ljusnar! Du och Ragge är världens finaste tms, ge inte upp! Se ljuset, se varje skrittur som ett framsteg, njut av att rida, utvecklas i första skritten, traven, galoppen.
Lisa, det kommer vända! :)
jag vet hur den känslan är, jag hade en ponny på "foder" typ, fick göra vad som helst med den, helt underbart. Sen kom en annan tjej och allt totalt ändrades, hon tog ponnyn ifrån mig så tillslut ville jag inte till stallet, jag ville inte rida.. ville bara inte ha med hästar och göra så ledsen jag var, tyvärr gav jag upp och lät den tjejen ta hästen helt, vilket var ett misstag , och jag lovade min ponny att aldrig svika henne, men det gjorde jag.. och jag ångrar det enormt.
så vad du än gör, ge inte upp för det är världens största misstag, kämpa för det du älskar Lisa !
usch vad tråkigt! :/
själv hade jag en c-ponny i 11 år. Hon var ALDRIG skadad eller sjuk. Sålde henne förra året när hon var 21 år gammal. Köpte en D-ponny våren 2009. Allt gick bra i början, men sedan ett år senare var hon helt förändrad. Inte samma häst som vi köpte helt enkelt. Hon var ofta tjurig och sur. Stannade på tävlingar. Vi anade ju att det var något fel men hon visade det liksom inte jättetydligt. Tränade fälttävlan tex. (som hon tycker e skitkul!) och hon skenade nästan genom banan för att hon tyckte det var så himla roligt! :') Någon vecka senare tog vi ändå in henne till atg för att "kolla upp henne liksom". Röntgade benen. Och visade sig att hon hade problem med 3st kotleder och 2 st knän. MEN grejen var den att hon haltade liksom inte äns. Inte äns pyttelite, så det var helt omöjligt att se nästan. Hursomhelst så behandlade vi henne. Tog 3 månader innan jag fick börja rida...Tiden gick ändå rätt fort tycker jag! (Min senaste tävling var i början av augusti 2010).
Nu var vi igång igen efter vintern och skulle börja träna igen och ladda upp inför tävlingssäsongen i vår. Men vad händer...? Jo påväg till en träning trampar hon sig i transporten. Detta hände i fredags (4/2). Och det värsta är att ingen veterinär ännu har kunnat säga hur det kommer bli. Dvs. dom vet inte om hon kommer bli som vanligt igen. Hur illa hon trampade sig. Jag ska ha väldigt tur om jag kommer kunna fortsätta hoppa och tävla henne. Just nu...har jag ingen aning. Och det är hemskt att inte veta.
Hoppas att det löser sig med Ragge <3
det ser ut som att du har ett fyrkantigt jordklot på huvudet med din hjälm!! hahahah -.-
